Med rötter i den värmländska landsbygden är jag stadigt förankrad i skogen, åkern, älven, tjärnet, sjöarna, bergen, sällsynta norrsken och tidiga dimslöjor. Den besjälade naturen vill bli besjungen och bevarad. Samtidigt är vi människor mjuka, komplexa, organiska varelser som lever alltmer fyrkantigt, snabbt och frånkopplat vår sinnlighet och det gör oss och världen sjuka. Genom skapande och mötet med det skapade kan vi få tillgång till livsenergi och mening som kan bygga en mer konstruktiv, hållbar och bejakande tillvaro.
Jag tror på konstens helande och transformerande kraft och som konstnär och människa har jag ett ansvar att försöka bidra med något gott i vår värld. Moki Cherry gjorde ingen skillnad på konst och liv, det är en livshållning som jag delar. I allt jag gör och är finns intentionen att vara i ett samskapande med livet så att nytt liv kan bli till. I naturen sker detta organiskt och sinnrikt i sin egen tid och med ett mirakulöst samspel och ordlöst kommunicerande. Cykliska processer har sin gång och i alla stadier finns skönhet att finna. Mörker och ljus är båda nödvändiga.
Så jag överlämnar mig till det heliga och försöker vara så genomsläpplig som jag kan. Med meditativa och intuitiva tillstånd blir skapande-akten en del av konstverket. Jag vill sakta ner tiden, låta den upphöra, för mig och betraktaren/deltagaren. Där, i det tidlösa finns rymden som är oändlig och som sträcker sig i lika delar inåt som utåt. I den rymden finns möjligheten att vara i möte; med det som har varit och det som ska komma, i möte med det som är du och samtidigt alla, i möte med absolut frihet och tomhet samtidigt som du är fullständigt komplett och fylld. Det är min uppgift; att skapa sinnliga stigar tillbaka till detta tillstånd. Skönheten är en kraft som öppnar, och skönhet finns överallt. Om du verkligen ser.